folktomt

Det här med klubbkänslor och alla dessa judas fram och tillbaka nu, men fan, det var en del "förbjudna" övergångar förr också på olika sätt och att gå fårn Liverpool till Chelsea ser inte jag helt varför den ska vara så mycket Judas-stämpel på när det är en Spanjor som lämnade sin modersklubb för att kunna vinna titlar.

Om vi tar lite forntida exempel på sådana här saker.
Giuseppe Meazza, har spelat i både Inter, Milan och Juventus, iofs var kanske inte rivaliteten mellan Inter och Milan så utvecklad då.

Spaniens målvaktslegend Ricardo Zamora spelade i både Barcelona och Real Madrid.

Silvio Piola i både Torino och Juventus.

Arne Selmonsson har spelat i både Lazio och Roma.

Bengt "Julle" Gustavsson har spelat i Både IFK Norrköping och Åtvidaberg.

Lazlo Kubala, både Barcelona och Espanyol.

Jimmy Greaves har spelat för tre londonklubbar, Chelsea, Tottenham och West Ham, kanske inte så mycket konkurrens mellan dessa iofs.

Denis Law, den stora Manchester United-ikonen har spelat i Manchester City, han sparkade till och med ur Manchester United ur ligan en säsong när lagen möttes.

Vad jag har Förstått så var det ganska känsligt när Kevin Keegan lämnade Liverpool för Hamburg.

Johan Cruyffs Ajax legend avslutade sin fotbollskarriär i Ajax största konkurrent genom alla tider kanske, nämligen Feyenoord. Feyenoord vann ligan. Iofs skeppades Cruyff till viss del iväg pga att Ajax ville ge plats till Marco Van Basten.

När Franz Beckenbauer kom tillbaka från USA så spelade han två säsonger i Hamburger SV och hjälpte de till en ligatitel.

Oscar Ruggieri både River Plate och Boca Juniors.

Roberto Baggio, Fiorentina till Juventus och så senare i karriären har han också spelat i Milan och Inter.

På 90-talet har vi sedan en koppel spelare som spelat i både Real Madrid och Barcelona, det kanske är för modernt, men här har vi Hagi, M. Laudrup, Luis Enrique.

Med all sannolikhet är det mer girigt nu och det går säkerligen att hitta mer övergångar i modern tid. Man får dock tänka på att det mer eller mindre bara är absoluta superstjärnor som jag tagit upp här och att jag lite tröttnade på att göra research efter ett tag, men det lär gå att hitta mer spelare. Någon poäng är att spelare idag är klubbhoror, men att det byttes relativt friskt mellan klubbar även förr i tiden. Nu tror jag det är mer känsligt med att spelare lämnar för fiendeklubbar och framförallt så finns det mer fiendeklubbar.

Jag kan dock bli lite irriterad när jag läser rubriken som Wennman skriver att sådana här övergångar, som Torres till Chelsea inte kommer att förvåna oss så mycket i framtiden. Sen efter att jag skrivit klart så läste jag hans text där han tog upp den grejen om att spelare lämnat i alla tider lämnat och sen gör lite samma poäng om att det snarare är det tramsiga om att spelare hela tiden ska svära sin kärlek och hålla på som är det stora problemet och det rövslickeriet hos spelare som är sveket.

Angående Torres-affären så tycker jag inte att det är så konstigt att han söker sig till en bättre förening. Liverpool är på väg neråt nu, det är tydligt, kanske kan de vända på trenden, men det är ungefär lika stor chans som att Atletico Madrid ska vända på trenden och börja utmana om ligatitel mot Barcelona och Real Madrid. Om man ska prata om svek från sida Torres så skulle det vara mycket större om han gick tillbaka till Spanien, så enda alternativet för Torres att inte svika någon vore att gå till Inter, Milan eller Bayer München. För det där om att Torres ska visa respekt mot Liverpool och bli odödlig genom att stanna kvar i ett ganska men inte tillräckligt bra lag tycker jag man kan glömma, han visade när han lämnade Atletico Madrid att det är en spelare som vill spela för att vinna de största titlarna, och vafan, det kan man väl förstå.

Jag tror dock kanske det stora problemet är att spelarna lovar sina supportar så mycket i form av kärlek och att de trivs så bra här och blaha blaha. Man får ta det med en nypa salt och rövslickeri, samtidigt som de säkert känner så till viss del då. Det har väl alla någongång upplevt att känslor kan svalna och annat kan bli mer intressant.

De mer eller mindre enda spelarna jag kan lita på är Totti och till viss del De Rossi, i den mån om att de alltid kommer försöka göra sitt bästa för Roma. Om De Rossi lämnar kommer jag inte kunna tycka att han gjorde fel, för Roma är inte en klubb som kan vinna Champions League som det ser ut nu, De Rossi är en spelare som kan göra det, för han gäller det dock att lämna landet om han ska göra det och vara respekterad. Jag kan inte ens lita på Mexes, trots att han verkligen har ett brinnande Romahjärta, hans kontrakt är på väg att gå ut nu, och det finns en liten risk att han går till typ Milan. Det skulle känna oerhört tungt, men jag väljer att se på det som att när Mexes spelade i Roma så visade han hjärta och gav verkligen allt för föreningen. De andra spelarna i föreningen tror jag har ett Romahjärta i den mån om att de vill ge allt för laget just nu, men det är ingen spelare som jag tror kommer bli trogen laget, det skulle väl vara typ Taddei och Perrotta som är för dåliga för att gå till något bättre lag. I den här soppan ska man inte glömma att klubbar kan vara ganska snabba på att skicka iväg ikoner som inte längre är tillräckligt bra. 

Min poäng är väl någonstans att jag inte tror klubbkänslan från spelare var så mycket bättre förr än den är nu, möjligtvis och troligen visades det mer respekt än vad vissa girigbukar till spelare gör nu. Jag har dock svårt att se Torres klassas som en sådan, som jag tror främst lämnade för att kunna vinna titlar. Om Torres däremot hade Lämnat Liverpool för Manchester United, då hade han förtjänat brända tröjor, men till Chelsea, nä, det tycker inte jag iaf.