Två år

Idag var det två år sedan min far dog.

Jag åkte hemåt, eller mot Kalmar-lasarett (förhoppningsvis var det sista jävla gången jag är på det förjordade bygget) och liksom visste att det var dags, fick ett sms under resans gång som gjorde att jag fattade att han hade dött. Kommer inte ihåg vad det stod, inget om det egentligen. Träffade iaf sen familjen vid stationen innan jag åkte till sjukhuset och såg hans döda kropp. Det är något visst med döda kroppar som plågats länge med smärta, okej karlsloken var spinking, ja mer eller mindre utan kött på kroppen. Men ändå, all smärta i kroppen hade liksom försvunnit och den kunde äntligen ligga där fridfullt, utan smärta.

Bland det sista han sa, har jag fått berättat var, han tog av sig sin syrgasmask när han låg i sängen och frågade: kan ni inte köra ut sängen så jag får ta ett bloss, det fick han inte.

Jag var inte på sjukhuset och hälsade på så mycket den sista hösten och vintern. Inte för att jag inte orkade, utan för att jag helt enkelt hellre var kvar i Norrköping på helgerna, de gångerna jag var träffade jag dock en helt orkeslös person som ja, knappt orkade ingenting, bara att röka. Det var liksom inte en riktig person, det var iaf inte min far, även att det var det.

Det sista egentliga momentet jag tyckte vi hade var när han var i Linköping på cellgiftsbehandling. Han hade gått igenom cellgiftsbehandlingen och jag var och hälsade på. Han var nu friskförklarad från cancern. Han klagade lite på att jag försökte tävlingsracea lite lätt med rullstolen när jag körde honom. Vi pratade iaf om framtiden, hur han skulle ta sig tillbaka, hur han skulle träna. Han skulle cykla med våra hundar, det hade han ju börjat göra, men inte riktigt hunnit få chansen eftersom han blivit sjuk. Det blev dock inte så, i slutet av Augusti fick han åka in till sjukhuset igen. Han hade svårt att ta in näring, den näring han försökte få i sig spydde han upp och det pågick tills han dog. Så en efter sjukdomsbehandlingen redan spinkig gubbe svalt alltså ihjäl under cirka fem månader.

Han ville verkligen leva, han var oerhört levnadsglad och han kämpade, han kämpade som fan för att försöka bli frisk. Finns inte många som hade kämpat som honom, många hade lagt sig ner och dött efter några veckor, däribland jag. Men han kämpade, han ville leva, han ville inte dö.

Sjukdomsåret måste ha plågat honom mycket, han var en person som jag alltid uppfattade som en som inte ville vara beroende av andra, han skulle liksom kunna fixa saker själv. Jag tror jag är lite på samma sätt, iaf det att inte vilja vara så beroende av andra. Under hans sjukdomstid sa han till mig att det var skönt att han hade en familj som var där för honom och att jag skulle tänka på att det är bra.

En annan sak som jag fått med mig är att man, eller han tyckte att man skulle hålla det man lovar, om man hade sagt att man skulle ställa upp och hjälpa till så ska man göra det. Jag tror inte han sa det så ofta egentligen, mest någon gång mer i förbifarten, men han levde efter det. Ibland tycker jag folk borde göra det mer, istället för att säga en massa saker och sitta på höga hästar i hur man tycker än själv och andra ska bete sig så ska man visa det genom att agera och bete sig själv istället.

Jag saknar honom inte dagligen, kan inte säga att jag gör det, känns lite märkligt kanske borde jag det, men klart jag saknar honom. Hade varit spännande att se vad han hade haft att säga om radioprogrammen som jag gör nu, han hade varit en väldigt bra input, det var ju på något sätt han som fick mig intresserad av historiska händelser inom fotbollen. Annars hade han nog varit relativt kritisk generellt sätt mot att jag inte riktigt tagit tag i mitt liv, att jag är lite lat och inte jobbat så mycket, men han gillar mig nog trots allt.


Långt och rörigt, men idag var det dags för att skriva av mig lite.


Kommentarer
Postat av: Adam K

Som sagt, blev lite fel på facebooken, trodde du menade Folktomt 2 år....men jag finns ju på nätet om du vill prata ut...

Din vän Adam

2011-01-27 @ 06:03:18
Postat av: Daisy

skönt att skriva av sig. tycker det var fint att läsa. tänker på dig hoppas du mår bra Sajmon. Kram

2011-01-28 @ 21:30:44
Postat av: Simon

Hehe, jag förstår det Adam :).



Bra att veta att det finns folk.



Jag mår bra Daisy, hoppas du mår bra också, kram

2011-01-31 @ 18:25:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback