folktomt

Det har tydligen kommit önskemål om att jag ska skriva om serie A fotboll i denna blogg, det trodde jag aldrig skulle inträffa. Jag ska förmodligen kommentera min känslor rörande återuppstarten i serie A innan matcherna på söndag har startat, dock inte i detta inlägg. Det finns dock en person som jag i vardagligt tal talar ganska mycket om men som jag knappt inte har nämnt i denna blogg. Det är dags att göra det nu. Jag pratar naturligtvis om den levande Guden, prinsen av Rom som är döpt till namnet Francesco Totti. Francesco är en underbar fotbollspelare med ett hjärta som alla bör respektera. Jag vet att Totti ofta nämns som prinsen  Rom, men jag personligen kommer att uppgradera hans namn till kungen av Rom. Det var dagens rader om Totti det, det kommer fömodligen mer i denna blogg, var så säkra.

Jag kollar lite slött på komediserien Cheers och tyvärr jag kan inte släppa det, jag sitter nämligen i detta nu och funderar på om Cheers kan räknas till vårt kulturarv. Svaret? Det borde jag veta. Jag kanske vet. Ni som vill veta vad jag tror får sväva i ovisshet för jag kommer inte berätta om jag tror det är ett kulturarv eller ej.

Snart är det South Park, denna komediserie som jag tycker har väldigt höga toppar och ibland lite djupa dalar, som helhet så är det oftast väldigt bra, väldigt väldigt bra. Mina förväntningar är höga, jag hoppas jag är tillfreds efter avsnittet, det är jag värd en dag som denna.

För övrigt så är det inte bara Totti som är en levande Gud, författaren till denna blogg är nämligen också det, en levande Gud alltså.