folktomt

Eftersom att många utav mina bloggläsare är kloka människor så förstår ni nu på rubriken att det stundar ett mycket insiktfullt inlägg, men där tar ni fel mina kära vänner.
 
En lila solros med röda prickar på själken. Bladen friteras utav solen med hjälp av oljan som Stuart Baxter har hällt på solrosen. En katt kommer och äter upp solrosen. Efter några år så bajsar katten. Solrosen är fortfarande hel och den börjar återigen växa mot solen. Tillslut når den solen. Detta ser Lennart "det här är Lennart" Daleus och klättar upp för solrosen hela vägen till solen. Lennart sitter på solen och skriker ut: vad var det jag sa medans han brinner upp och tillslut dör.

Jag tror precis att jag fick en akut Carl-Einar Häckner sjuka. Jag råkade se honom lite på TV förut ikväll.

Jag sitter förövrigt här och är fundersam över vad som nu ska inträffa. Jag har liksom förväntningar men jag vet inte på vad jag ska ha förväntningar. Lite som när man ska välja om man ska köpa en glas, en cholkladbit eller ett mjölkpaket. Det blir dock gärna en glass med mjölkchoklad då. Eller en piggelin, för piggelin passar nämligen alltid, fast bara på sommaren.