folktomt

Idag har jag varit på ikea, detta för att prova lite aktuella möbler till mitt framtida boende. Upplevelsen blev inte så illa som jag hade befarat. Ocenanen som jag minns det som vid mitt senaste (och ditills enda besök) gick ganska smidigt att ta sig igenom.

Jag måste ändå säga att jag har väldigt svårt för ikea. Jag gillar priserna, bra priser och på något sätt ett bra företag, man litar liksom på dem. Jag har bara så förgjordat svårt med hela stämningen på butiken. Dels hela tanken på en butik som det är tänkt att hela familjen ska strosa runt en heldag och ha en mysig familjestund gör mig på något sätt spyfärdig. Hela stämningen på ikea luktar på någon konstig vänster scouter, jag kan inte rikigt förklara varför. Men bara det här med lappar som att ikea rekomenderar och bla ha bla ha.

Det som jag har störst problem med ikea är nog matsalen. Priserna är ganska hyfsade, något överpris, men med tanke på deras monopol positionering så är jag tacksam för att det inte kräver fram hutlösa överpriser. Man går där i kön till maten, det första man kommer till när man tagit brickan är några halvtaskiga bakelser, på en lapp står det kallsjänkan rekomenderar vid någon av bakelserna. Att ta en sådanhär lockbakelse är mot alla mina principer egentligen. Då tar min mor en bakelse, och jag kan ju inte vara sämre utan tar givetvis själv en bakelse, dock bjöd min mor på det hela. Annars så hade jag fan i helvete aldrig tagit en bakelse, jag hatar fortfarande mig själv för att jag tog den. Sen kommer jag till en annan sak som jag ogillar, matplatsen. Hela platsen osar stress och där är massa barn, massa barn som skriker. Jag tänker, hade Gordon Ramsay ätit här? Abolsut inte, men nu lever jag på existensminimum, så jag kan inte unna mig samma kräsenhet som han. Hur maten smakade? Jovars den var ganska god, förutom lockbakelsen. Maten däremot gillade jag att äta, den var bra.

Det är egentligen hela problemet jag har med ikea. Ikea är bra. Ikea är bra men jag hatar det.