En evighet är över
Läget var 3-1, jag hade kommit upp i en offensiv löpning och hade fått en fin yta. Det såg våran innermittfältare och krossade ut mot mig vid utkanten av straffområdeskrysset. Jag ser att backen går emot mig, han tjuvrusar lite. Så jag använder motagningen till att slå bollen förbi backen och sedan själv accelerera om honom. Jag får en liten halvsnäv vinkel för avslut, men att passa hade jag knappt en tanke på utan jag drar till med vristen och bollen går emmellan målvaktens ben och in i den bottre gavlen, härligt.
Matche slutade 6-3.
Grattis till målet du gjorde.
Det närmsta jag varit i målväg inom både sporterna hockey och fotboll så var det hockeyn där jag träffade stolpen, så jag har varit spelare för båda sporterna utan att göra mål.Så, hur käns det, har aldrig fått uppleva den.
Däremot har jag fått uppleva det omvända ca 20 gånger per match med FIF=)
Det är ganska svårbeskrivet pga att det nästan aldrig avgör en match direkt utan man måste ställa om direkt. Kanske kan jämföras med en riktigt snygg fia med knuff-tackling. Sen blir det ju ett minne som etsar sig fast, iaf för en som gör mål lika ofta som jag.
I bloggen så räknar jag bara mål i A-lagsfotboll på elvamanna.
Fast faktum är att det tre år sedan jag gjorde mål i B-laget också. Jag har haft en mål formsvacka på ett antal år, jag skyller på att jag är back.
Det var mitt tredje a-lagsmål förövrigt